Kosttillskott som terapi
Med kosttillskott menas vitaminer, mineraler, aminosyror och andra viktiga näringsämnen som t.ex. fytobiologiska ämnen. De skall normalt finnas i vår mat men p.g.a. jordarnas utarmning är den mat du normalt köper och äter från mataffären för fattig på dessa ämnen. Kosttillskott blir allt mer nödvändigt för allt fler enbart för att upprätthålla mininivåerna i kroppen. Brist på dessa näringsämnen leder till minskat immunförsvar och sjukdomstillstånd.
Kosttillskott i terapeutiska mängder kan därför användas för att stärka immunförsvaret och stödja kroppens rehabilitering vid olika sjukdomstillstånd där bristen på viktiga näringsämnen varit en av orsakerna till insjuknandet.
Vad är en vitamin?
Termen “vitamin” infördes 1912 av en polsk vetenskapsman, Casimir Funk, för att beskriva naturliga ämnen i maten som är väsentliga för livet. Under ett arbete med symtom på beriberi, föreslår Funk att fyra särskilda sjukdomar orsakas av en brist på fyra olika vitala “aminer” i kosten: skörbjugg (svår blodförlust från läckande blodkärl - en brist på vitamin C), engelska sjukan (uppmjukning av ben - en brist på vitamin D), pellagra (hudförändringar, ihållande diarré, demens - en brist på vitamin B3) och beriberi (förstorat och svagt hjärta, smärta i armar och ben, svaga muskler - brist på vitamin B1).
Idag vet vi att det finns mer än 20 organiska molekyler som kallas vitaminer, som alla har en egen kemisk struktur och roll i kroppen.
Det finns två distinkta grupper av vitaminer: de som är lösliga i vatten (C-vitamin och alla B - vitaminer) och som distribueras ut till cellens alla vätskekomponenter, och de som är fettlösliga (vitamin A, D, E och K ), och som finns främst i celldelar rika på fett, till exempel i membranen.
Trots att de är kritiska för att upprätthålla liv, så produceras vitaminer oftast inte i våra kroppar utan måste tillföras kroppen genom mat och dryck. Att tillföra kroppen vitaminer kan liknas vid att “kasta fnöske på elden”. Vitaminerna fungerar som biobränsle och utgör inte byggstenar i kroppen.
​
Vad är mineraler och spårämnen?
Mineraler kommer från berggrunden, sköljs av regnvatten ut i havet, tas upp av växter och alger som blir till föda för fiskar djur och människor.
Mineraler bidrar till att bygga upp delar av kroppen som till exempel skelett, tänder och brosk. Kroppen behöver också mineraler för att kunna upprätthålla sin vatten- och saltbalans, för musklernas arbete och för att nervimpulser och signalöverföring mellan celler ska fungera. Framför allt så ingår de i hormoner och enzymsystem. Exempel är järn, koppar, kalium, magnesium.
Spårämnen är också mineraler men förekommer i mindre mängder - mäts i miljondels gram
​
Vad är aminosyror?
Forskningen har hittat 50 aminosyror i vår kropp men bara 20 används för att bygga proteiner. Proteiner är kroppens byggstenar och aminosyrorna är alltså proteinernas byggstenar. Alla organismer behöver vissa proteiner, oavsett om de används i muskler eller som enkla strukturer i cellmembranet. Aminosyror är centrala byggstenar i proteiner och som mellanprodukter i ämnesomsättningen. Det finns 9 st (av de 20) som kroppen inte kan tillverka själv - de måste tillföras med maten. Annars börjar kroppen bryta ner sig själv för att garantera livsviktiga funktioner.
​
Vad är fytobiologiska ämnen - tex flavonider?
Det är vitaminliknande skyddsämnen som finns i alla frukter och grönsaker.
Det finns ungefär 4 000 olika flavonider beskrivna i våra växter. Gemensamt för alla är att de verkar som antioxidanter. De skyddar kroppens celler från angrepp av fria radikaler - kortlivade skadliga ämnen som bildas som biprodukter i kroppens ämnesomsättning. De samverkar synergistiskt med vitaminer och har betydelsfull inverkan på immunförsvar bl.a. Grönt te, gurkmeja och röda vindruvors (rött vins) rykte om att ha hälsosamma effekter kommer från deras stora innehåll av flavonider
Vad är cellhälsa? (eng: cellular health)
​
Begreppet cellhälsa bygger på principen att vår hälsa bestäms på cellnivå hos de miljarder celler som bygger upp den mänskliga kroppen. Cellernas hälsa och status i kroppen har effektivt försummats av konventionell medicin, och ortodoxa läkare behandlar våra organ utan att ordentligt ta itu med näringsstatusen hos de celler som bygger upp organen.
Vitaminer, mineraler, aminosyror och andra viktiga näringsämnen som behövs för de tusentals biokemiska reaktioner som sker kontinuerligt i varje cell, och en kronisk brist på dessa viktiga näringsämnen är den vanligaste orsaken till dysfunktion, underfunktion i cellerna och därmed sjukdom.
Ett optimalt intag av vitaminer, mineraler, aminosyror och andra viktiga näringsämnen är en av nyckelarna till att uppnå optimal hälsa och förebygga utvecklingen av kroniska sjukdomar.
Vad är näringssynergi?
Begreppet näringssynergi (“näringsämnessamverkan”) maximerar hälsoeffekterna av mikronäringsämnen på grund av upptäckten att de fungerar bäst i “team”. Det är alltså inte intaget av ett enda näringsämne som garanterar full hälsa, utan intaget av ett komplett spektrum av olika mikronäringsämnen, som vitaminer, mineraler, aminosyror och spårämnen. Den kliniska effektiviteten i detta tillvägagångssätt har bekräftats i många studier av oberoende forskare.
Forskning om cellhälsa fokuserar på näringsämnenas synergieffekter som den mest effektiva metoden för att optimera cellens metabolism (ämnesomsättning) och återställa dess balans, och har upprepade gånger visat att detta tillvägagångssätt är effektivare än att använda enskilda näringsämnen eller deras slumpmässiga kombination.
Vilka är fördelarna med strategin för cellhälsa jämfört med konventionell medicin?
Strategin att fokusera på cellernas hälsa och näringsstatus bygger på upptäckten att hälsa och sjukdom inte avgörs på organnivå, utan i nivå med de miljarder celler som bildar dessa organ och den mänskliga kroppen.
Detta är i det närmaste i total kontrast till den strategi för konventionell medicin, som delar upp kroppen i olika discipliner och i huvudsak behandlar varje organ som en separat enhet. Således i konventionell medicin, tar kardiologen hand om hjärtat, gastrologen specialiserar sig på matsmältningssystemet, hepatologen behandlar levern, och så vidare. Detta synsätt bortser från det faktum att den enskilt viktigaste orsaken till en nedsättning av cellernas funktion - och därmed utvecklingen av sjukdomen - är en brist på bioenergi på cellnivå.
De viktigaste bioenergimolekyler som cellerna behöver för att fungera är s.k. biokatalysatorer, små molekyler som accelererar de kemiska reaktioner som sker i cellerna. De viktigaste bland dessa molekyler är vitaminer, mineraler, spårämnen och vissa aminosyror. Cellular Health (Cellhälsa) är ett nytt forskningsområde som tillämpar denna kunskap till förebyggande och behandling av dagens vanligaste sjukdomar.
Farmaceutiskt baserad medicin, å andra sidan, behandlar inte de grundläggande orsakerna till sjukdomar - näringsbrister på cellnivå - utan i huvudsak behandlas symtomen: smärtstillande för huvudvärk, antacida för att motverka surheten i magen, antiinflammatoriska läkemedel för artrit, och så vidare.
Dessutom är farmaceutiskt baserad medicin extremt farlig. År 1998 till exempel publicerade Journal of American Medical Association en studie som beräknade att år 1994 hade cirka 2.216.000 inneliggande patienter i USA drabbats av en allvarlig biverkning (ADR) och 106.000 hade drabbats av en dödlig ADR. Detta tyder på att receptbelagda läkemedel som ges på ett sjukhus av kvalificerad sjukvårdspersonal i enlighet med tillverkarens anvisningar var mellan fjärde och sjätte vanligaste dödsorsaken i USA det året. Mer nyligen, US Food and Drug Administration analytiker beräknade 2004 att en enda drog, Vioxx, hade orsakat mellan 88.000 och 139.000 hjärtattacker, 30 till 40 procent av dessa var troligen med dödlig utgång, under de fem år var det på marknaden.
Som en jämförelse, naturliga terapier baserade på principerna i cellulär hälsa är faktiskt säkrare än maten på din tallrik. Så mycket säkrare, att det har uppskattats, baserat på data till stor del sammanställts av statistik från Nya Zeelands regering, att risken för att dö som ett resultat av att ta ett näringstillskott ligger någonstans mellan risken att dö av att träffas av blixten och risken att dö från att träffas av en meteorit.
Finns det någon forskning som stöder strategin för Cellular Health?
​
Ja! Dr Rath Health Foundation som är ett världsledande institut för forskning om cellernas hälsa och medicinering med cellvitala ämnen har på sin hemsida ett omfattande bibliotek både av sin egen och andra oberoende forskares forskning. Här finns uppgifter om ett flertal viktiga kliniska studier som dokumenterar den stora betydelsen av mikronäringsämnen och näring för att bibehålla optimal hälsa.
Tillsammans med dokument från WHO hittar du här ett omfattande “bibliotek” på hälsovinsterna av vitaminer, spårämnen och näring i kampen mot dagens vanligaste sjukdomar i industriländerna och utvecklingsländerna.
Vid dokumentation av dessa studier och rapporter har institutet har varit noga med att inkludera studier från så tidiga år som möjligt. Denna äldre dokumentation visar på att ett överflöd av kunskap och vetenskapliga data om naturlig hälsa har funnits i 50, 60, 70, och även 80 år.
Kan vi inte få alla de vitaminer och mineraler vi behöver genom att äta normal mat?
Nej!
Oberoende studier utförda i USA, Kanada, Storbritannien och många andra länder visar att näringsinnehållet i våra livsmedel har minskat avsevärt under de senaste decennierna.
Tabellerna nedan visar minskningen av näringsinnehållet i broccoli och potatis som säljs i Kanada mellan 1951 och 1999:
Broccoli, Rå, 3 spjut, 93g. 100/93 = 1.08
Kalcium Järn Vitamin A Vitamin C Tiamin Riboflavin Niacin
(Mg) (Mg) (IE) (Mg) (Mg) (Mg) (Mg)
1951 130.00 1.30 3500 104.0 0.10 0.21 1.10
1972 87.78 0.78 2500 90.0 0.09 0.20 0.78
1999 48.30 0.86 1542 93.5 0.06 0.12 1.07
% Förändring -62.85 -33.85 -55.94 -10.10 -40.00 -42.86 -2.73
Potatis, en potatis, skalas innan kokning, 136g. 100/136 =. 74
Kalcium Järn Vitamin A Vitamin C Tiamin Riboflavin Niacin
(Mg) (Mg) (IE) (Mg) (Mg) (Mg) (Mg)
1951 11.00 0.70 20.00 17.00 0.11 0.04 1.20
1972 5.74 0.49 0.00 16.39 0.09 0.03 1.15
1999 7.97 0.30 0.00 7.25 0.09 0.02 1.74
% Förändring -27.55 -57.14 -100 -57.35 -18.18 -50.00 45.00
För mer information
United States
Vegetables Without Vitamins. Life Extension magazine, March 2001.
http://www.lef.org/magazine/mag2001/mar2001_report_vegetables.html
Changes in USDA Food Composition Data for 43 Garden Crops, 1950 to 1999. Donald R. Davis, PhD, FACN, Melvin D. Epp, PhD and Hugh D. Riordan, MD. Journal of the American College of Nutrition, Vol. 23, No. 6, 669-682 (2004).
http://www.jacn.org/cgi/content/abstract/23/6/669
Modern Miracle Men – Article from Cosmopolitan presented to the 74th United States Congress by Senator Duncan U. Fletcher (D-FL) in June 1936.
Canada
Nutrient Changes in Vegetables and Fruits, 1951 to 1999. Compiled by Jeffrey Christian.
http://www.ctv.ca/servlet/ArticleNews/story/CTVNews/20020705/favaro_nutrients_chart_020705
Apparent Nutrient Changes in Government Data for a Selection of Fruits & Vegetables: 1951 vs 1999. L. A. Piché PhD RD, Associate Professor, Nutrition Program, Brescia University College.
United Kingdom
The mineral depletion of foods available to us as a nation (1940-2002)--a review of the 6th Edition of McCance and Widdowson. Thomas D. Nutr Health. 2007;19(1-2):21-55.
Meat and diary: where have all the minerals gone? Food Magazine 72, pub. by The Food Commission, UK. Jan/Mar 2006.
http://replay.web.archive.org/20070403150112/http://www.foodcomm.org.uk/PDF%20files/meat_dairy2.pdf
McCance and Widdowson studies
http://replay.web.archive.org/20070222140409/http://www.trccorp.com/faq_root_disease3.php
Netherlands
Dutch vegetables have fewer vitamins. DutchNews.nl. Wednesday 16 April 2008
http://www.dutchnews.nl/news/archives/print/010010.php
Är inte myndigheternas rekommenderade dagliga intag (RDI) tillräckligt?
Nej, det finns en stor mängd bevis som visar att många vitaminer och mineraler - när de konsumeras i högre nivåer än rekommenderat dagligt intag (RDI) - är fördelaktiga för att bibehålla optimal hälsa och förebygga utvecklingen av kroniska sjukdomar. RDI visar endast de minsta mängder vitaminer och mineraler som behövs för att förebygga och undvika de vanligaste näringsbristsjukdomarna (t.ex. engelska sjukan, skörbjugg eller skabb) hos en vanlig människa. De tar inte hänsyn till att en persons individuella metaboliska behov bestäms på genetisk nivå. Inte heller tar de hänsyn till en persons matvanor, livsstil, hälsotillstånd eller flera andra faktorer. På samma sätt ignorerar RDI också att näringsämnen verkar i “team” och synergistiskt i våra kroppar, i motsats till enskilda kemiska ämnen som t.ex. läkemedel gör.
Beräkningen av miniminivån omräknat i en viss vikt frukt och grönt försvåras dessutom av den dramatiska minskningen av vitaminer och mineraler i odlad jord och därigenom den kraftiga minskningen av mikronäringsämnen i frukt och grönt de senaste 100 åren.