Jogging försvårar viktnedgång

När de katastrofala kostråden kom på 70- och 80-talen om att minska på fett och öka på kolhydrater i kosten ökade antalet överviktiga och fetma dramatiskt. En av reaktionerna (också katastrofalt för många) var en veritabel hetskampanj att jogga. En hel industri med tidningar, joggingskor och joggingdräkter växte fram. Många försökte och misslyckades. Konditionen kanske ökade men det gjorde skadorna också. Och vikten gick inte ner utan allt slutade för många med en viktuppgång när man gav upp försöken att jogga sig ner i vikt.

Orsaken är relativt enkel att förklara. Antalet kalorier som förbränns på en halvtimmes (plågsam) joggingtur är ungefär en rejäl smörgås med pålägg som man gärna sätter i sig omedelbart efteråt för att mätta kroppen och belöna sig själv för självtortyren.

Vad värre är att joggingen inte släpper ut fettet från fettcellerna utan det stresspåslag som kommer av en plågsam jogging ökar stresshormonet cortisol till den gräns att kroppen ställer sig i ämnesomsättningsläget "Spara energi", dvs spara fettet.

Om man lyckas att tömma glykogendepåerna i musklerna (lagret av socker) så börjar kroppen omvandla protein till blodsocker, dvs man tar av muskulaturen. Ta en titt på långdistanslöpare så förstår ni vad jag menar.

Hur skall man motionera för viktnedgång - dvs hur skall man göra för att kroppen skall släppa ut fettreserverna i blodet och kroppen skall börja bränna fett.

Till detta återkommer vi.